2008-11-17 | 20:59:36
Depp x10000000
Just nu mår jag skit, och jag måste bara få skriva av mig alla ledsenhet. Vill inget hellre än att bara få ligga i sängen hela dagarna.. för jag orkar eller känner inte för något annat. Depp. Jag vet varken ut eller in på mina känslor just nu. Är det höstdepp eller är detta ett resultat av all skit som samlats på hög genom mitt liv? Pelarna som håller allting upp börjar ge vika, fördämningarna håller på att brista. Ja, jag vet inte. Orkar inte mer av allting just nu. Ser inte ljust på framtiden överhuvudtaget. Jag vet inte vad jag ska göra?? Allting tyder på någon form av depression. Vilket jag ska ta tag i nu. Har ringt läkare och psykologer hit och dit. Måste ha någon form av proffessionell hjälp nu...... får se vart jag hamnar. Hoppas det ljusnar snart.. annars vet jag inte vad jag ska ta mig till. Gräva ner mig kanske. Eller bara dra täcket över huvudet tills något drastiskt händer.
Bortsett från all skit just nu, vill jag bara säga hur tacksam jag är över att Anneli finns. Tack för att du tröstade mig idag. Det kändes mycket bättre sen! Kram!!
Den här bloggen börjar kännas alltför privat nu... funderar på att sätta lösenord på, så att bara vissa får läsa. Men jaja, ett senare problem... Nu ska jag nog duscha.
Bortsett från all skit just nu, vill jag bara säga hur tacksam jag är över att Anneli finns. Tack för att du tröstade mig idag. Det kändes mycket bättre sen! Kram!!
Den här bloggen börjar kännas alltför privat nu... funderar på att sätta lösenord på, så att bara vissa får läsa. Men jaja, ett senare problem... Nu ska jag nog duscha.
2008-11-14 | 22:47:24
Lite vissen
Ja, nog är jag det.. lite vissen just nu :-( Vet egentligen inte exakt vad det beror på. Kanske är det vädret och detta eviga mörkret? Eller så är det något annat.. Jag är så trött på att allting känns så fruktansvärt meningslöst. Ingenting känns värt att lägga någon möda på. Vill helst bara gråta för det mesta. Vill att någon ska komma och ta hand om mig. Se till att jag kommer upp om dagarna.
Jobbigt, jobbigt.
Snyft.
Jobbigt, jobbigt.
Snyft.
2008-11-05 | 20:04:16
Vad gör man?
Vad fan gör man om allting känns meningslöst? Ingenting är kul just nu, och jag har verkligen ingen lust med någonting. Blä. Jävla skit. Jag vill bara gråta, hela tiden. Jag känner mig så jävla meningslös och värdelös. Orkar inte ens städa efter mig. Buhu.
2008-11-04 | 15:43:05
Funderingar
Idag har jag tänkt. Tänkt på saker jag aldrig kommer få veta; hur hade blivit om jag hade valt att gå kvar på lärarutbildningen. Ibland ångrar jag mig. Ibland ångrar jag mig som fan. Men ändå.. det kändes trots allt som att jag gjorde rätt när jag skrev på det där papperet om att avbryta utbildningen. Med min bakgrund och mig som person kändes det inte som att jag hade något där att göra. Eller? Jag var så olik de andra som valt samma utbildning. En vara en tyst lärare är kanske ingen bra idé? Jag vet ärligt talat inte hur jag hade varit i ett klassrum med tjugo tonåringar. Kanske hade jag kommit till insikt med det jag insett nu; jag hade blivit en lärare med integritet. Jag strävade aldrig mot att bli en lärare med pekpinnar, som jag anser att så många andra verkade göra. "Så här är det. Så här ska det vara. Så här ska ni göra", tycker jag den allmänna inställningen var bland många lärarstudenter. Jag hade blivit tvärtom. Jag vet att jag är klok och jag tror att man måste låta elever/ungdomar finna sina egna svar och vägar när det gäller vissa saker - så kommer de också att ty sig till en när de behöver råd. Och när de gör det, redogör för vad som kan vara positivt/negativt med de olika alternativen... så hade det kunnat bli. Eller så hade jag gått sönder. Ännu lite mer.
2008-10-26 | 02:48:21
Så är det.
Av någon okänd anledning finner jag det underhållande (?) att läsa dödsannonser. Jag tycker det är intressant att läsa hur de anhöriga väljer att skildra eller "ta farväl" av sina kära genom de dikter de valt till dödsannonsen. Det finns dock en fras som jag tycker är rent av patetisk; "Far har sträckt ut handen, mor har fattat den, på andra sidan stranden de mötas igen" . Ibland kan det ju stå omvänt "mor" istället för "far", men ja, det fattar ni väl säkert.
Kanske tycker jag det är patetiskt att skriva så för att jag själv är så cynisk att jag inte kan acceptera att folk gör allt för att greppa de sista halmstråen av hopp om att livet fortsätter efter döden, detta även fast de själva är i livet? Kanske är det för att min egen syn på livet och döden säger mig att livet slutar där döden börjar, och där tar även allting slut? Slut. Finished. The End, helt enkelt. Lev nu. Dö förr eller senare och that's it helt enkelt. Jag anser att livet är en del av livet, och som jag skrev tidigare, tror jag livet tar slut där döden tar vid. Det är sorgligt, det gör ont och är minst sagt för jävligt när det händer, men det är inte mindre sant bara för att det är det mest jävliga som kan hända. Min cyniska syn på livet gör knappast mig lyckligare, den finns bara där hela tiden, och påverkar min syn på livet och dess sköra tråd.
2008-10-19 | 01:49:01
This is me
Jag är en trasig själ som så desperat vill nå fram till andra människor, men varenda gång jag försöker misslyckas jag. Idag är en sådan dag, då jag känner att ingenting spelar någon roll. Om jag skulle bli påkörd av en buss skulle det inte spela någon roll för mig idag. Jag bryr mig helt enkelt inte. Därmed inte sagt att jag skulle göra det självmant, men idag skulle det inte spela någon roll, som sagt.
Gråta... är vad jag vill göra. Men det går inte. Jag kan inte ens göra det liksom. Jag är så tom på känslor just nu, men samtidigt inte. Jag längtar efter att känna något. Ja, jag längtar efter att känna något, men kanske mest att någon annan ska bry sig om mig.
Jag vill inte vara den som går genom ett helt liv och bara är den som ingen relaterar till. Det gör dem kanske; till den där konstiga, tysta, osäkra tjejen som aldrig säger något. Det är inte så jag vill ha det. Men nu är det så. Och om jag ska vara ärlig så orkar jag inte bry mig om att göra något åt det. Åtminstone inte just nu.
Min självkänsla är nästintill obefintlig och har väl så alltid varit. Om någon ber mig följa med på en fest så skriker en del av mig: "Jaaa!! Va kul!!" medan den andra säger åt mig "Du?? Hahaha, du passar ju inte in där, du är inte värd det!!" Ja så känns det.. som att jag inte borde vara där för jag passar inte in där...
Nu äntligen kommer tårarna. Nu ska jag lägga mig under täcket och tycka att det är mest synd om mig i hela världen.
Hejdå.
2008-10-18 | 22:50:43
Vill inte
Oh, how I wish I were able to pretend like everything was okey
.. And even if I could, it would'nt matter.
Because, in the end.. nothing matters
2008-10-17 | 18:30:14
Inte världens bästa dag
Knappast världens bästa dag idag :-( Jag vet inte vad som håller på att hända med mig.. har ingen ork eller lust med någonting. Jag vet inte vad jag vill med mitt liv överhuvudtaget. Att jag snart har gjort en halv utbildning känns.. jag vet inte alls hur det känns.. det borde kännas bra, men just nu känns det.. ingenting.
This is not how I pictured my life sammanfattar väl känslan rätt väl :-(
This is not how I pictured my life sammanfattar väl känslan rätt väl :-(
2008-10-05 | 01:20:21
Oh my
Den 4e oktober 1986 gifte sig mina föräldrar. De har alltså varit gifta i 22 år. Shit...jag hoppas jag kommer dit någon gång också! :-)
2008-10-03 | 14:20:09
Så är det
Varje hjärta har sina sorger. Varje sak har sin tid.
2008-09-23 | 09:14:21
Åh fy
Fy ja. Idag är ingen bra dag alls.
2008-09-16 | 19:50:58
Blä.
Jag är irriterad. Jag skulle duscha ju, men självklart är det någon i duschen! Meh, jag skulle ju duscha.. fuck också. Jag stör mig verkligen på dem som bor i min korridor. Blä på dem. Jag är inte upplagd för sådant här idag. Inte alls.
Idag är min dag fylld med total olust. Det suger.
Hejdå
Idag är min dag fylld med total olust. Det suger.
Hejdå
2008-09-11 | 02:11:13
Drömintensiv
Just nu är jag inne i en drömintensiv period, och har så varit de senaste två, tre veckorna. Och jag gillar det inte. Jag drömmer allt möjligt, men det som är jobbigast är att i varenda dröm, gästar personer som på ett eller annat vis korsat min väg under mitt liv. Personer som jag längre inte har något att göra med och personer som jag saknar. Men det som irriterar mig mest är att varenda liten drömsekvens präglas av skratt och lycka. Och så vaknar jag upp och undrar varför jag är så glad, men så minns jag.. det var ju bara en dröm.. Vad vill min hjärna med allt det här? Vill den att mitt sinne ska uppvägas av lite falsk lycka genom att dra in personer jag inte har något behov eller saknad av längre? Häromnatten drömde jag t.ex. om en vän som inte längre är min vän. Vi var vänner under min barndom och hela "vänskapen" slutade med att jag, efter att ha blivit ignorerad de första dagarna i gymnasiet, bad henne och min andra "bästa" vän dra åt helvete, när de frågade om jag ville ha skjuts hem. Nej, jag bar min tunga, jävla bag ända hem. Många tårar har spillts över de två, men nu har jag inget mer otalt med dem, så därför vill jag förstås inte att de hemsöker mig i mina för övrigt lyckliga drömmar. Jag vill inte sniffa den senaste parfymen och skratta lyckligt med någon av dem. Nej, det är skönt att jag inte bryr mig om någon av dem längre...
Egentligen tror jag inte alls människan har något slags undermedvetet vetande. Allra minst visar sig detta då vi drömmer. Nej, hjärnan försöker bara reda upp våra förvirrade tankar under sömnen. Därför drömmer vi.. och att referera till Freud om att vi gör saker "omedvetet" för att vi egentligen vill andra saker än vad vi intalar oss, är att ignorera sanningen, anser jag. "Undermedvetet,vill jag nog att ditten och datten ska hända.." Jovisst, att skylla på saker är ju alltid orginiellt. Inte. Hur cyniskt det än låter så är människohjärnan inte mer än sina nervimpulser, vi är alltså våra nervimpulser. Och hoppsan! Här brister psykoanalysen i sin logik, om människans hjärna består av nervimpulser, måste de ju skickas från något centra i hjärnan, men eftersom det inte finns något lokaliserat centra där det så kallade undermedvetna finns, kan det ju inte skickas några impulser därifrån heller, haha!
Nej, nu måste jag sova! Skola imorgon ju! Btw, jag har köpt den här kjolen.
Puss alla rara!
Egentligen tror jag inte alls människan har något slags undermedvetet vetande. Allra minst visar sig detta då vi drömmer. Nej, hjärnan försöker bara reda upp våra förvirrade tankar under sömnen. Därför drömmer vi.. och att referera till Freud om att vi gör saker "omedvetet" för att vi egentligen vill andra saker än vad vi intalar oss, är att ignorera sanningen, anser jag. "Undermedvetet,vill jag nog att ditten och datten ska hända.." Jovisst, att skylla på saker är ju alltid orginiellt. Inte. Hur cyniskt det än låter så är människohjärnan inte mer än sina nervimpulser, vi är alltså våra nervimpulser. Och hoppsan! Här brister psykoanalysen i sin logik, om människans hjärna består av nervimpulser, måste de ju skickas från något centra i hjärnan, men eftersom det inte finns något lokaliserat centra där det så kallade undermedvetna finns, kan det ju inte skickas några impulser därifrån heller, haha!
Nej, nu måste jag sova! Skola imorgon ju! Btw, jag har köpt den här kjolen.
Puss alla rara!
2008-09-02 | 02:17:14
Om saker...
Åh, jag vet att jag har personer runtomkring mig som bryr sig om mig. Och ofta, ofta känns det som att jag ger alldeles för lite tillbaka. Jag är ju så tacksam för minsta lilla leende eller fina kommentar :-) Lika mycket blir jag bestört varenda gång någon skulle kunna mena något negativt gentemot mig. Jag är nog alldeles för mycket överanalyserande för saker än jag borde vara, det vet jag. Och detta alldeles för mycket för mitt eget bästa. Men att bli avvisad skrämmer mig mer än något annat, så har det dessutom alltid varit. Att riskera att bli dissad eller avvisad, är en av grunderna till min blyghet. Då hägrar hellre passivitet, vilket jag tror skrämmer många människor som kommer i min väg.
Jag har min fina vän A, som jag är så tacksam över att jag har. Hon har funnits där för mig så många gånger att jag blir helt yr av glädje över att hon finns :-)
Meh, jag vill ju också gifta mig och få barn i framtiden. Dessa saker känns så avlägsna att jag blir helt knäsvag av rädsla. Ibland sitter jag och tittar på vackra brudklänningar, bara för att få se, något som jag inte har någon aning om ifall jag någonsin kommer få (fast vem vet det egentligen?). Men, jag tror inte en sådan dag kommer inträffa för mig. Hur cyniskt låter inte det? Men jag säger ju trots allt bara sanningen, och det är ju vad en cyniker gör.
NU måste jag gå och lägga mig. Skola imorgon. Trevligt :-)
Puss
Jag har min fina vän A, som jag är så tacksam över att jag har. Hon har funnits där för mig så många gånger att jag blir helt yr av glädje över att hon finns :-)
Meh, jag vill ju också gifta mig och få barn i framtiden. Dessa saker känns så avlägsna att jag blir helt knäsvag av rädsla. Ibland sitter jag och tittar på vackra brudklänningar, bara för att få se, något som jag inte har någon aning om ifall jag någonsin kommer få (fast vem vet det egentligen?). Men, jag tror inte en sådan dag kommer inträffa för mig. Hur cyniskt låter inte det? Men jag säger ju trots allt bara sanningen, och det är ju vad en cyniker gör.
NU måste jag gå och lägga mig. Skola imorgon. Trevligt :-)
Puss
2008-08-31 | 00:14:29
Dåliga filmer & ensamhet
Hyrde två filmer att se i min ensamhet, vilka visade sig vara riktigt dåliga båda två. Men ja, de gick ju att fördriva några timmar med iallfall.
Fy vad jag känner mig ensam. Och ja, jag är hemskt ensam. En ensam individ som inte vet ut eller in. Men ibland blir saker och ting inte som man önskar att de skulle bli (i mitt fall blir det aldrig som jag vill).
Det där med att ta kontakt är inte min grej, och har så aldrig varit heller.. Har nog alltid varit en ganska ensam person. Vilket mycket beror på mig själv och min inkompabilitet till att söka mig till och lita på andra människor. Det går bara inte. Det går att flytta från stad till stad eller till fjärran länder, men i slutänden har man ändå bara sig själv. Hur man än försöker så går det inte att fly från sig själv. Det må vara dumdristigt att tro att saker ska ändras bara för att man försöker på nytt, men ibland behöver man en nystart ändå.
När man som jag vuxit upp i en liten skithåla där alla vet vem man är tror jag att det där tankesättet finns inpräntat; "vad tänker folk om jag gör si eller så?" I en större stad försvinner man mer och mer i mängden och blir därmed mer ensam än i en liten stad. Visserligen är ens umgänge ganska så mycket mer begränsat i en liten ort än i en stor stad, vilket gör att man inte kan välja sitt umgänge på samma sätt. Vilket ju är synd. Det krävs nog lite tur ändå. Jag ville inget annat än att flytta från Alvesta under hela min uppväxt, men det gick ju inte.. Kanske trodde jag att det skulle bli bättre om jag hade flyttat. Vad vet jag? Nu bor jag inte där längre, och det är jag glad för, och jag kommer aldrig flytta tillbaka dit heller.. Men att ha bott där har ändå präglat mig på så många sätt. Det går trots allt inte att fly från den man är, men det går att förändra sig om man vill..
Jag har tagit ett litet(?) steg till förändring idag. Jag har gått med i en studie som ska hjälpa mig ge mig verktygen för att bota min sociala oro. 9 veckor ska det ta. Jag hoppas det kommer hjälpa mig litet iallafall.. Men det är ändå jag som kommer behöva göra förändringen, ingen annan kommer kunna göra den åt mig, det är jag väl medveten om, men ibland är det bara svårt.
Jag hoppas det går vägen och att jag får vara frisk detta läsår. Jag orkar inte med fler mystiska sjukdomar. Det är dags att det blir bra nu! För hur länge orkar en människa gå runt och må skit hela tiden? Jag vet inte. Men nu är det dags för förändring och det med besked.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här inlägget. Jag kan inte riktigt formulera mig just nu, märker jag. Men det måste bli bra nu, det måste. Annars går jag sönder ännu lite mer...
A
Fy vad jag känner mig ensam. Och ja, jag är hemskt ensam. En ensam individ som inte vet ut eller in. Men ibland blir saker och ting inte som man önskar att de skulle bli (i mitt fall blir det aldrig som jag vill).
Det där med att ta kontakt är inte min grej, och har så aldrig varit heller.. Har nog alltid varit en ganska ensam person. Vilket mycket beror på mig själv och min inkompabilitet till att söka mig till och lita på andra människor. Det går bara inte. Det går att flytta från stad till stad eller till fjärran länder, men i slutänden har man ändå bara sig själv. Hur man än försöker så går det inte att fly från sig själv. Det må vara dumdristigt att tro att saker ska ändras bara för att man försöker på nytt, men ibland behöver man en nystart ändå.
När man som jag vuxit upp i en liten skithåla där alla vet vem man är tror jag att det där tankesättet finns inpräntat; "vad tänker folk om jag gör si eller så?" I en större stad försvinner man mer och mer i mängden och blir därmed mer ensam än i en liten stad. Visserligen är ens umgänge ganska så mycket mer begränsat i en liten ort än i en stor stad, vilket gör att man inte kan välja sitt umgänge på samma sätt. Vilket ju är synd. Det krävs nog lite tur ändå. Jag ville inget annat än att flytta från Alvesta under hela min uppväxt, men det gick ju inte.. Kanske trodde jag att det skulle bli bättre om jag hade flyttat. Vad vet jag? Nu bor jag inte där längre, och det är jag glad för, och jag kommer aldrig flytta tillbaka dit heller.. Men att ha bott där har ändå präglat mig på så många sätt. Det går trots allt inte att fly från den man är, men det går att förändra sig om man vill..
Jag har tagit ett litet(?) steg till förändring idag. Jag har gått med i en studie som ska hjälpa mig ge mig verktygen för att bota min sociala oro. 9 veckor ska det ta. Jag hoppas det kommer hjälpa mig litet iallafall.. Men det är ändå jag som kommer behöva göra förändringen, ingen annan kommer kunna göra den åt mig, det är jag väl medveten om, men ibland är det bara svårt.
Jag hoppas det går vägen och att jag får vara frisk detta läsår. Jag orkar inte med fler mystiska sjukdomar. Det är dags att det blir bra nu! För hur länge orkar en människa gå runt och må skit hela tiden? Jag vet inte. Men nu är det dags för förändring och det med besked.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här inlägget. Jag kan inte riktigt formulera mig just nu, märker jag. Men det måste bli bra nu, det måste. Annars går jag sönder ännu lite mer...
A
2008-08-28 | 18:41:31
En vacker låt..
All by myself - Eric Carmen
When I was young,
I never needed anyone.
Makin' love was just for fun.
Those days are gone.
Livin' alone,
I think of all the friends I've known.
But when I dial the telephone,
Nobody's home.
All by myself,
Don't wanna be, all by myself anymore.
All by myself,
Don't wanna live, all by myself anymore.
Hard to be sure,
Some times I feel so insecure.
And love so distant and obscure,
Remains the cure.
All by myself,
Don't wanna be, all by myself anymore.
All by myself,
Don't wanna live, all by myself anymore..
Se så, leta upp och lyssna, eller klicka här.
When I was young,
I never needed anyone.
Makin' love was just for fun.
Those days are gone.
Livin' alone,
I think of all the friends I've known.
But when I dial the telephone,
Nobody's home.
All by myself,
Don't wanna be, all by myself anymore.
All by myself,
Don't wanna live, all by myself anymore.
Hard to be sure,
Some times I feel so insecure.
And love so distant and obscure,
Remains the cure.
All by myself,
Don't wanna be, all by myself anymore.
All by myself,
Don't wanna live, all by myself anymore..
Se så, leta upp och lyssna, eller klicka här.
2008-08-23 | 02:30:25
We can be heroes, just for one day...
David Bowie - Heroes
..Troligen en av de bästa låtar som någonsin producerats. Så vacker, så bitterljuv och melodin är bara helt fantastisk. Och när man tänker på hur den kom till så blir effekten av den ännu starkare; Bowie bodde i västberlin och såg ett par stående vid Muren - två levnadsöden resulterade i denna låt, för evigt fångdade i den rådande tidsandan.
För övrigt tycker jag det är intressant med musikhistora, främst från 60- och 70-talen. Jag upplever att sådan musik inte produceras längre, och då menar jag inte soundet, utan snarare avsaknaden av eftertänksamhet. Idag går det att producera ett album på en eller två veckor. Detta kan jag tycka är aningen sorgligt, då det sällan resulterar i några kvalitativa resultat. Jag menar, hur många kommer lyssna på t.ex. en sådan dänga som Olas låt "Nathalie" eller pojkbandssmörlåtar om 30 år? Inte jag iallafall. Visserlingen förändrar tiden det mesta, men en del musik goes round' and round' och det tycker jag är skönt. Även om jag knappt var påtänkt vid föregående nämnda årtionden går det alltid att finna musik och musiker som gjort bra musik under denna tid. Ett annat band jag gillar mycket är Queen, även om deras musik bitvis kan ses som aningen pretentiös, går det inte att förundras över deras briljans. Att de dessutom råkade ha (enligt mig i alla fall) en av tidernas bästa sångare och musiker gör knappast saken sämre. Visste ni förresten, att deras låt Bohemian Rhapsody tog nästan två veckor att spela in, en enda låt liksom.. Men så blev resultatet också en väldigt vacker låt.
Bara för att vill jag avsluta med:
"I wish you could swim
Like the dolphins-like dolphins can swim
Though nothing-nothing will keep us together
We can beat them-for ever and ever
Oh we can be heroes-just for one day"
P.S Om jag någonsin gifter mig, ska det här vara vår låt!
..Troligen en av de bästa låtar som någonsin producerats. Så vacker, så bitterljuv och melodin är bara helt fantastisk. Och när man tänker på hur den kom till så blir effekten av den ännu starkare; Bowie bodde i västberlin och såg ett par stående vid Muren - två levnadsöden resulterade i denna låt, för evigt fångdade i den rådande tidsandan.
För övrigt tycker jag det är intressant med musikhistora, främst från 60- och 70-talen. Jag upplever att sådan musik inte produceras längre, och då menar jag inte soundet, utan snarare avsaknaden av eftertänksamhet. Idag går det att producera ett album på en eller två veckor. Detta kan jag tycka är aningen sorgligt, då det sällan resulterar i några kvalitativa resultat. Jag menar, hur många kommer lyssna på t.ex. en sådan dänga som Olas låt "Nathalie" eller pojkbandssmörlåtar om 30 år? Inte jag iallafall. Visserlingen förändrar tiden det mesta, men en del musik goes round' and round' och det tycker jag är skönt. Även om jag knappt var påtänkt vid föregående nämnda årtionden går det alltid att finna musik och musiker som gjort bra musik under denna tid. Ett annat band jag gillar mycket är Queen, även om deras musik bitvis kan ses som aningen pretentiös, går det inte att förundras över deras briljans. Att de dessutom råkade ha (enligt mig i alla fall) en av tidernas bästa sångare och musiker gör knappast saken sämre. Visste ni förresten, att deras låt Bohemian Rhapsody tog nästan två veckor att spela in, en enda låt liksom.. Men så blev resultatet också en väldigt vacker låt.
Bara för att vill jag avsluta med:
"I wish you could swim
Like the dolphins-like dolphins can swim
Though nothing-nothing will keep us together
We can beat them-for ever and ever
Oh we can be heroes-just for one day"
P.S Om jag någonsin gifter mig, ska det här vara vår låt!
2008-08-10 | 01:16:04
Spraymålad, rosa cykel.
Bild härifrån
Åh. Jag vill också ha en pojkvän som ger mig en rosa, spraymålad cykel i födelsedagspresent. Så fint. Så fint gjort alltså.
2008-08-09 | 14:01:07
Dålig
Jag känner mig så satans dålig idag. Fy fan. Jag är inte värd att lägga ner någon energi eller omtanke på. Dålig dålig dålig. Så känner jag mig iallafall när jag tänker på vad jag åstadkommit de senaste 21 åren. Det är sorgligt hur värdelös en människa kan vara..
2008-08-05 | 23:02:39
Lägenhet
Här ska jag förhoppningvis bo från den 1e november. Och ärligt talat, det är nästan för bra för att vara sant! Jag kan knappt bärga mig. Det blir den fjärde flytten på två år.. men so what?! Vad gör man inte för att man ska trivas..? Planritningen ser fin ut och det är superb att ha en sovalkov. Jag ska nog ha ett draperi framför, så blir det som ett andra rum, mysigt! Nu får jag också anledning att köpa ett duschdraperi, för att inte tala om det bästa; en soffa! :-) Oh my! Jag är glad idag...!