En stund på jorden

Jag är en trasig själ som så desperat vill nå fram till andra människor, men varenda gång jag försöker misslyckas jag. Idag är en sådan dag, då jag känner att ingenting spelar någon roll. Om jag skulle bli påkörd av en buss skulle det inte spela någon roll för mig idag. Jag bryr mig helt enkelt inte. Därmed inte sagt att jag skulle göra det självmant, men idag skulle det inte spela någon roll, som sagt. 

Gråta... är vad jag vill göra. Men det går inte. Jag kan inte ens göra det liksom. Jag är så tom på känslor just nu, men samtidigt inte. Jag längtar efter att känna något. Ja, jag längtar efter att känna något, men kanske mest att någon annan ska bry sig om mig. 

Jag vill inte vara den som går genom ett helt liv och bara är den som ingen relaterar till. Det gör dem kanske; till den där konstiga, tysta, osäkra tjejen som aldrig säger något. Det är inte så jag vill ha det. Men nu är det så. Och om jag ska vara ärlig så orkar jag inte bry mig om att göra något åt det. Åtminstone inte just nu. 

Min självkänsla är nästintill obefintlig och har väl så alltid varit. Om någon ber mig följa med på en fest så skriker en del av mig: "Jaaa!! Va kul!!"  medan den andra säger åt mig "Du?? Hahaha, du passar ju inte in där, du är inte värd det!!" Ja så känns det.. som att jag inte borde vara där för jag passar inte in där... 

Nu äntligen kommer tårarna. Nu ska jag lägga mig under täcket och tycka att det är mest synd om mig i hela världen.

Hejdå.