En stund på jorden

Idag har jag tänkt. Tänkt på saker jag aldrig kommer få veta; hur hade blivit om jag hade valt att gå kvar på lärarutbildningen. Ibland ångrar jag mig. Ibland ångrar jag mig som fan. Men ändå.. det kändes trots allt som att jag gjorde rätt när jag skrev på det där papperet om att avbryta utbildningen. Med min bakgrund och mig som person kändes det inte som att jag hade något där att göra. Eller? Jag var så olik de andra som valt samma utbildning. En vara en tyst lärare är kanske ingen bra idé? Jag vet ärligt talat inte hur jag hade varit i ett klassrum med tjugo tonåringar. Kanske hade jag kommit till insikt med det jag insett nu; jag hade blivit en lärare med integritet. Jag strävade aldrig mot att bli en lärare med pekpinnar, som jag anser att så många andra verkade göra. "Så här är det. Så här ska det vara. Så här ska ni göra", tycker jag den allmänna inställningen var bland många lärarstudenter. Jag hade blivit tvärtom. Jag vet att jag är klok och jag tror att man måste låta elever/ungdomar finna sina egna svar och vägar när det gäller vissa saker - så kommer de också att ty sig till en när de behöver råd. Och när de gör det, redogör för vad som kan vara positivt/negativt med de olika alternativen... så hade det kunnat bli. Eller så hade jag gått sönder. Ännu lite mer.