Så är det.
Av någon okänd anledning finner jag det underhållande (?) att läsa dödsannonser. Jag tycker det är intressant att läsa hur de anhöriga väljer att skildra eller "ta farväl" av sina kära genom de dikter de valt till dödsannonsen. Det finns dock en fras som jag tycker är rent av patetisk; "Far har sträckt ut handen, mor har fattat den, på andra sidan stranden de mötas igen" . Ibland kan det ju stå omvänt "mor" istället för "far", men ja, det fattar ni väl säkert.
Kanske tycker jag det är patetiskt att skriva så för att jag själv är så cynisk att jag inte kan acceptera att folk gör allt för att greppa de sista halmstråen av hopp om att livet fortsätter efter döden, detta även fast de själva är i livet? Kanske är det för att min egen syn på livet och döden säger mig att livet slutar där döden börjar, och där tar även allting slut? Slut. Finished. The End, helt enkelt. Lev nu. Dö förr eller senare och that's it helt enkelt. Jag anser att livet är en del av livet, och som jag skrev tidigare, tror jag livet tar slut där döden tar vid. Det är sorgligt, det gör ont och är minst sagt för jävligt när det händer, men det är inte mindre sant bara för att det är det mest jävliga som kan hända. Min cyniska syn på livet gör knappast mig lyckligare, den finns bara där hela tiden, och påverkar min syn på livet och dess sköra tråd.
Min konstige far börjar dagen med att läsa dödsannonserna för "står jag inte med där så kan jag fortsätta dagen som planerat"
Han är inte cynisk..bara udda
Från en cyniker till en annan då - Livet är inte gott av sig själv utan blir vad man gör det till. Det är lika bra att acceptera att det är fler än ett intresse "där ute" som vill påverka hur världen ska se ut. Vill man påverka sina odds till ett gott liv får man arbeta för det, eller låta andra arbeta för ens intressen... När man sedan dör är det sannolikt slut...