2009-05-07 | 21:56:46
Livet är bra...
....ja, det är väl det, ganska iallfall. Uppsatsen är inlämnad och redovisningen är gjord. Det känns skönt och en stor sten har fallit från mitt hjärta. Jag klarade det. Jag är nöjd och även om jag vet att jag hade kunnat skriva en ännu bättre uppsats, så är jag nöjd.
För ett år sedan blev jag medveten om att jag skulle vara i samma situation som de dåvarande tvåor på mitt program om ett år. Nu är den saken ur världen och det är jag glad för. Om ett år vid den här tiden har jag snart en kandidatexamen i samhälls- och kulturanalys. Det känns vemodigt men ack så bra. Bara ett år kvar. Sedan är jag fri. Igen. Dessa år har gått snabbare än de i gymnasiet. Kanske för att det är roligare att gå på universitetet.
Nu har jag pluggat på universitet i tre år. Kanske blir det bara fyra år. Vad vet jag? Jag är sugen på att gå en utbildning i Malmö. Den här. Det är väl aldrig fel att komplettera med något man tror på? Men vågar jag flytta igen? Jag är trygg här. Jag har bra vänner och en fin lägenhet. I Malmö är jag närmre "hemma" , men att lära känna en ny stad är läskigt. Det tycker jag nu, efter att ha hattat runt i två städer. Jag blev kär i båda. Jag blev kär i havsdoften från Kalmar sund när jag bodde där. Här är jag kär i min lägenhet och i parkerna. Men ändå är det något som säger mig att det aldrig är fel att se nya saker; städer, nya människor och nya kärlekar. Människorna här kommer jag sakna ifall jag flyttar. Men ingenting varar för evigt. Var sak har sin tid. Var är vi alla om ett år? För ett år sedan vid den här tiden var jag så olycklig. Något säger mig att det enbart kan bli bättre... i höstas trodde jag att jag skulle stanna därvid och sluta. Lämna. Ge upp. Stagnera. Checka ut och inte komma tillbaka. Ja, så är det... de allra innersta tankarna jag hade i höstas har satt sina spår och jag är livrädd för att det ska hända igen. Just nu är de som bortblåsta, tack och lov. Livet är värt att levas. Om åtta år fyller jag trettio (haha). Jag vill ha fått barn innan dess. Kanske vill jag till och med ha gift mig i den här klänningen (men aldrig aldrig i kyrkan för den ska jag lämna).
Under denna tid i Norrköping har jag lärt mig så mycket. Jag vet att allting inte spelar så stor roll som jag tidigare trott. Det finns ett ljus i tunneln, jag vet det nu. Och jag vet att den cynism över livet jag hållit så hårt fast vid, inte är så åtråvärd trots allt. Man måste se möjligheterna i livet. Det låter pretentiöst, jag vet, men det är sant. Så in i helvete sant. Skit i det som varit, se det som skulle kunna ske, inte vad som hade kunnat ske. Big difference. Även om jag är bitter ibland, så vet jag att saker inte sker av någon särskild, utvald händelse, de bara händer liksom. Även om det känns orättvist och skit, så går det att gå vidare.
Det kom en vänding i mitt liv i och med att jag flyttade, skaffade katt, träffade honom.. jag blev gladare helt enkelt.. även om vissa saker inte blev som man kunde önska.. men men.. det kommer nya chanser tänker jag :-)
Nu njuter jag av billigt och sött bubbelvin. Imorgon ska jag och Hans åka hem till småland igen. Det ska bli såå skönt :-)
Pussar på de jag tycker om, resten skiter jag faktiskt i :P
För ett år sedan blev jag medveten om att jag skulle vara i samma situation som de dåvarande tvåor på mitt program om ett år. Nu är den saken ur världen och det är jag glad för. Om ett år vid den här tiden har jag snart en kandidatexamen i samhälls- och kulturanalys. Det känns vemodigt men ack så bra. Bara ett år kvar. Sedan är jag fri. Igen. Dessa år har gått snabbare än de i gymnasiet. Kanske för att det är roligare att gå på universitetet.
Nu har jag pluggat på universitet i tre år. Kanske blir det bara fyra år. Vad vet jag? Jag är sugen på att gå en utbildning i Malmö. Den här. Det är väl aldrig fel att komplettera med något man tror på? Men vågar jag flytta igen? Jag är trygg här. Jag har bra vänner och en fin lägenhet. I Malmö är jag närmre "hemma" , men att lära känna en ny stad är läskigt. Det tycker jag nu, efter att ha hattat runt i två städer. Jag blev kär i båda. Jag blev kär i havsdoften från Kalmar sund när jag bodde där. Här är jag kär i min lägenhet och i parkerna. Men ändå är det något som säger mig att det aldrig är fel att se nya saker; städer, nya människor och nya kärlekar. Människorna här kommer jag sakna ifall jag flyttar. Men ingenting varar för evigt. Var sak har sin tid. Var är vi alla om ett år? För ett år sedan vid den här tiden var jag så olycklig. Något säger mig att det enbart kan bli bättre... i höstas trodde jag att jag skulle stanna därvid och sluta. Lämna. Ge upp. Stagnera. Checka ut och inte komma tillbaka. Ja, så är det... de allra innersta tankarna jag hade i höstas har satt sina spår och jag är livrädd för att det ska hända igen. Just nu är de som bortblåsta, tack och lov. Livet är värt att levas. Om åtta år fyller jag trettio (haha). Jag vill ha fått barn innan dess. Kanske vill jag till och med ha gift mig i den här klänningen (men aldrig aldrig i kyrkan för den ska jag lämna).
Under denna tid i Norrköping har jag lärt mig så mycket. Jag vet att allting inte spelar så stor roll som jag tidigare trott. Det finns ett ljus i tunneln, jag vet det nu. Och jag vet att den cynism över livet jag hållit så hårt fast vid, inte är så åtråvärd trots allt. Man måste se möjligheterna i livet. Det låter pretentiöst, jag vet, men det är sant. Så in i helvete sant. Skit i det som varit, se det som skulle kunna ske, inte vad som hade kunnat ske. Big difference. Även om jag är bitter ibland, så vet jag att saker inte sker av någon särskild, utvald händelse, de bara händer liksom. Även om det känns orättvist och skit, så går det att gå vidare.
Det kom en vänding i mitt liv i och med att jag flyttade, skaffade katt, träffade honom.. jag blev gladare helt enkelt.. även om vissa saker inte blev som man kunde önska.. men men.. det kommer nya chanser tänker jag :-)
Nu njuter jag av billigt och sött bubbelvin. Imorgon ska jag och Hans åka hem till småland igen. Det ska bli såå skönt :-)
Pussar på de jag tycker om, resten skiter jag faktiskt i :P
0 Kommentarer