Känslor hit och dit.
På mötet jag hade idag, kom jag till insikt med en del saker som mest kändes som ett slag i magen och jag började gråta. Frågan jag fick triggade igång en hel rad känslor. Känslor som hör till mina mest privata, de som jag aldrig berättar om för någon, eller för den delen aldrig heller har berättat för någon.. sorgligt kan tyckas, men det tar emot alldeles för mycket. Jag antyder ju dem här bitvis.. och så får det nog fortsätta.
Andra saker kom upp också.. till exempel att det hade varit lättare för mig att ta åt mig hjälp om det hänt när jag var sisådär 8 år. K tyckte det var sorgligt att det dröjt så länge.. och ja, det tycker jag också, och det är antagligen något jag kommer sörja resten av mitt liv... för jag har missat så mycket som jag önskar att jag inte hade behövt missa. Det känns som att jag aldrig kommer sluta att jämföra mig med andra på vissa fronter. Vad skulle hända om jag skulle vänta tio år till? Tio år.. utan att göra något åt hur jag mår, skulle jag aldrig orka...
...så därför har jag ju bestämt mig att en gång för alla, ta mig ur det här jobbiga, och jävlar om jag inte ska klara det.
Tänker på dig, önskar jag kunde göra mer. Har iaf ett hum om vad du går igenom.. Önskar att vi bägge hade sluppit veta hur det är.. :S
Kram
sagt det förut och säger det igen.. finns här och envisas med att det kommer bli kalas:)