2009-08-15 | 01:05:16
Sista passet på posten... och lite annat
Såå, då var sista passet på Posten avklarat för den här sommaren. Får se hur det blir nästa sommar, jag vet ju inte om jag behöver sommarjobb då :-) Det bästa vore ju om jag kunde sommarjobba nästa sommar också och sedan börja på mitt ordinarie jobb (som jag hoppas jag har) typ den 1e september. Vi får väl se :-) Har ingen aning om vilka jobb jag kommer söka, eller om jag ska fortsätta plugga. Det lutar åt att jag försöker få jobb och har kvar möjligheten att kunna plugga vidare i framtiden, jag menar med studiemedel och sånt, vem vet om jag vill utbilda mig till något annat om tio år eller något.
Den här sommaren har bara flugit förbi. Det känns som att det var alldeles nyss som jag åkte från Norrköping. Snart är det dags att åka upp igen, närmare bestämt på söndag. Jag var icke beredd på att skolan börjar den 17e, trodde det skulle vara efter den 25e i alla fall. Tjaaa.. sista året då. Och bannemig att det ska gå smärtfritt förbi! Är så trött på att må dåligt osv. Men å andra sidan, jag förväntar mig inte så mycket av det kommande läsåret som jag gjorde efter år ett. Jag bryr mig inte om det övriga; sociala livet och sådär. Det får bli hur fan det blir. Jag överlever liksom. Jag klarar mig själv. Snart är det över. Bara ett år kvar. Sedan är jag fri igen(?). Vill inte bli kvar i Norrköping dock. Neeeeej. Aldrig att jag skulle kunna bosätta mig där. Jag vet inte varför egentligen. Det är fint; ja. Men resten då... har aldrig stött på så många lustiga människor som just i Norrköping, eller på högskolan/universitetet överlag, men samtidigt ett antal som jag tycker om och vill behålla i mitt liv... hur blir det när man kommer till en arbetsplats då, där majoriteten av människorna inte är i tjugoårsåldern? Blir man ensam då, om man flyttar till en ny stad t.ex. var hittar man människor att umgås med då? Men ja, som sagt... jag överlever... jag behöver inte massa människor som kommer går och går i mitt liv. Det må vara cyniskt att tänka så här: men i slutänden har man bara sig själv. Jag hoppas att jag hittar någon att tillbringa resten av livet med och få barn med osv., resten kvittar, så länge jag får volvo, barn och kanske en hund (självklart ska Hans finnas med i bilden); familjen kommer bli min trygghet... bara jag får en trygg borg och en stadig inkomst blir jag nöjd. Jag behöver inte massa lyx och flärd har jag insett. Det önskar jag mig innerligt.
Ett långt inlägg blev det visst. Inga depptankar här inte. Jag mår bra (bortsett från skolstress då, som vanligt). Det ÄR över och klart om ett år. En ny era börjar; mitt yrkesliv. Tack och hej! /Anna
0 Kommentarer