En stund på jorden

Tomhet. Återigen tomhet. Jag bygger ett luftslott runtomkring mig själv. Ett sådant jag aldrig kommer att bo i. Jag vet inte hur jag ska fixa det här, livet. Nyår närmar sig med stormsteg. Hur ska jag fira? Med ångest som vanligt. Ett nytt år utan det jag vill ha, utan den jag vill vara. Så tror jag det kommer bli även 2009. Då blir jag 22 år. Herregud. Jag vill vara 19 år igen. Det var fint, det året, trots allt. Jag hade lite hopp och det var tryggt. Framtiden vaggade mig till sömns, men nu är det den som håller mig vaken istället. Den ruskar liv i mig, och ger mig inget tryggt uppvaknande.

Idag saknar jag min mamma&pappa. Tryggheten det ger att vara hos dem. Mamma är sjuk och jag tänker på henne. Vad skulle jag göra utan dem? Även om jag stör mig på dem ibland, så är de min trygghet. De som gör att allt känns okej igen. Idag saknar jag att vara barn. Jag saknar den naiva tron på framtiden jag hade, den om att jag skulle växa upp till någon annan, den jag ville vara, till den jag trodde jag skulle bli. Mycket har hänt sedan dess, men trots allt är jag samma människa, äger samma känslor som jag gjorde då.
Men så hann verkligheten ikapp.
 
Jag gjorde en sak jag ångrar. Det sprängde mitt luftslott i miljoner bitar.   

Nu ska jag snart titta på film i min ensamhet. Hade varit trevligare att ha någon att titta på dem med. Som alltid. 

Puss

P.S Anneli är min helljus i mörkret. Det är jag glad för! :-)