En stund på jorden

Ytterligare ett år har lagts till i boken om mitt liv, och jag vet inte vad jag ska känna inför det nya året. Vissa ser ett nytt år som en nystart, själv får jag mest ångest. Ångest över att jag inte lyckats få mitt skepp iland under föregående år och därmed måste lämna in ändå (ja, vad faan menar jag med det? Vet knappt själv.). Men jag är så rädd, rädd för att samma sak kommer hända igen; att jag ska sumpa bort mina chanser till en bättre tillvaro än en gång. Jag vill inte sitta ensam om helgerna, jag vill inte vara tyst, jag vill inte tycka att jag är sämst i världen när jag rent intellektuellt fattar att jag inte är det. Ibland känns det som att jag kan få människor att tycka att jag är rolig och intelligent. Ibland fattar de dock inte att jag bara skämtar eftersom jag är ironisk. Exempelvis min familj. Är jag verkligen släkt med dem, undrar jag ibland? De tar mig inte på något större allvar.. Men för mig är ironi ett tecken på intelligens, och jag undrar: vad är det för feeeeel på människor som inte förstår ironi? Vad gick fel i dessa människors utveckling?! En del människor kan man inte vara självironisk inför heller, utan då tar de första bästa chans att trycka ned en istället, genom att hålla med eller t.ex. himla ögonen, och då visar man på stora brister rent intelligensmässigt, enligt mig iallafall. För då har man totalt missat poängen. Personligen tror jag dock att de flesta människor går igenom ett stadie där de lär sig använda ironi, dock verkar vissa fastna i den sortens ironi som jag kallar den låga ironin, dvs. den om att använda sig av ironi för att trycka ned människor i känsliga situationer, när de t.ex. inte behöver höra hur dåliga de är. Min familj är experter på den senare. 

Men jaja.. jag kan enbart hoppas på att år 2009 kommer ge mig lite mer lycka än tidigare år. Jag vill dock poängtera, att 2008 ändå gett mig en del ljusglimtar i form av min arbetsgrupp i skolan, t.ex. och min fina vän Anneli (om inte hon funnits hade jag helt klart skrivit att 2008 hade sugit). Såå.. Hejdå 2008 och välkommen 2009.. eller nej, snälla vänd i dörren!

Nu ska jag nog gråta i min kudde...