2007-05-29 | 23:27:50
Min obefintliga tro på en högre makt
Jag satt på tåget mellan Alvesta och Kalmar förut. Funderade lite över det som rubriken antyder. Skrev lite om det också och precis som rubriken säger, tror jag inte på någon gud eller för den delen något annat, högre väsen.
Jag har läst religion i skolan och jag är även konfirmerad, men ingetdera fick mig att tror på en högre makt. Hur kommer det sig då? Att jag inte är troende? Ja, för det första växte jag upp med två icketroende föräldrar och för det andra är jag kanske lite av en pessimist (eller realist? Vad vet jag egentligen?). Min livssyn är som sådan att jag tror inte det finns någon som helst mening med livet eller vår existens. Att tänka som så kan ju få en att bli aningen deprimerad, och det blev jag delvis när jag kom till insikt med detta. Då var jag 18 år. 18 år och veta att det inte finns någon mening med livet, lite bittert kanske det låter, men nu är jag ganska tillfreds med min syn och jag kan ta det.
Innan jag kom på dessa tankar var jag ganska säker på att det fanns ett liv efter detta. Jag trodde att vi kom till en annan värld eller något sådant. Men sedan insåg jag att det nog är bättre att utgå från total meningslöshet istället för då slipper man ju bli besviken när det är över istället.
En annan sak jag funderat på är hur troende menar när de säger att man kommer mötas igen i paradiset eller liknande. Jag menar då: inget är ju tidsbundet här i världen. Alltså, man kan ju känna och möta personer vid olika tidpunkter i sitt liv. Hur möter man dessa efter döden då?
Detta är endast mina tankar och min syn på livet. Andra är välkomna med tankar och synpunkter så länge de inte försöker pracka på mig sin tro på så vis att de försöker övertyga mig om att det är mer rätt eller så.
Jag har läst religion i skolan och jag är även konfirmerad, men ingetdera fick mig att tror på en högre makt. Hur kommer det sig då? Att jag inte är troende? Ja, för det första växte jag upp med två icketroende föräldrar och för det andra är jag kanske lite av en pessimist (eller realist? Vad vet jag egentligen?). Min livssyn är som sådan att jag tror inte det finns någon som helst mening med livet eller vår existens. Att tänka som så kan ju få en att bli aningen deprimerad, och det blev jag delvis när jag kom till insikt med detta. Då var jag 18 år. 18 år och veta att det inte finns någon mening med livet, lite bittert kanske det låter, men nu är jag ganska tillfreds med min syn och jag kan ta det.
Innan jag kom på dessa tankar var jag ganska säker på att det fanns ett liv efter detta. Jag trodde att vi kom till en annan värld eller något sådant. Men sedan insåg jag att det nog är bättre att utgå från total meningslöshet istället för då slipper man ju bli besviken när det är över istället.
En annan sak jag funderat på är hur troende menar när de säger att man kommer mötas igen i paradiset eller liknande. Jag menar då: inget är ju tidsbundet här i världen. Alltså, man kan ju känna och möta personer vid olika tidpunkter i sitt liv. Hur möter man dessa efter döden då?
Detta är endast mina tankar och min syn på livet. Andra är välkomna med tankar och synpunkter så länge de inte försöker pracka på mig sin tro på så vis att de försöker övertyga mig om att det är mer rätt eller så.
0 Kommentarer