Den förlorade generationen
Vissa menar att varje generation har vissa gemensamma karäktärsdrag. Ett exempel på ett sådant karaktärsdrag är till exempel att somliga menar att 80-talisterna skulle vara/är lata. Då frågar jag mig själv följande: vilket karaktärsdrag kommer dessa "vissa" mena om typ 10 år att 90-talisterna har? Personligen tror jag (märk väl att detta endast är¨min åsikt) att efter 90-talisterna kommer det enbart att gå utför. Varför? Jo, för att 90-talisterna kommer minnas som den generation som blev bortklemade och individualiserade. De var den generation som fick göra lite som de själva ville. I skuggan av neddragningar i skola och fritidsverksamhet betalades eftergifterna av detta i form av en generation som krävde mer än de gav. Idag har de flesta 15-åringar en egen mobiltelefon, egen TV på sitt rum och kanske till och med en egen dator eller laptop. 80-talisterna fick åtminstone spara ihop veckopengen till en egen telefon eller TV. Idag är det som sagt krav som de flesta i de yngre såväl som övre tonåringar kräver av sina föräldrar. 90-talisterna är också den generation som föddes in i den värld där Internet och Msn är sådant som de flesta barn/ungdomar har idag. De är den generation som också slapp spara veckopengen till CDn Absolute music 10, utan enkelt kunde gå in på Pirate bay och ladda ner vilken musik de ville lyssna på.
90-talisterna kommer bli den generation som till sig själva frågar: Varför flummade jag bort skolan och mitt första jobb? Varför lade jag ut halvnakna bilder på mig själv på bilddagboken? Varför tänkte jag mer på mig själv utan någon som helst hänsyn till någon annan?
Kanske är det så att 90-talisterna kommer bli den generation som tog slut på alla användarnamn på Msn och hotmail. Eller så blir de den generation som kommer bli ihågkomna för att från den dag de kom till världen lärde sig att jorden kretsar kring den enskilda individen och inte kring kollektivet. Vad vet jag? Hälften av dem är knappt myndiga vid den här tidpunkten. 80-talisterna blir kanske den generation som lärde sina småsyskon hur man laddar ner musik - eller hur åtråvärda Ipods och mobiltelefoner är: hur som helst är det enbart spekulationer från min sida. Dock anser jag det var aningens beklämmande hur mycket en generation kan kräva av sin föräldrageneration, utan det faktum att de ger något tillbaka. Kanske blir 90-talisterna den generation som får lida mest av lågkonjukturen och diverse neddragningar inom skolväsendet? Kommer de som 60-åringar skylla på föregående generationer för att de faktiskt hade FÖR många möjligheter och val i livet?
Utan att snurra in sig i alltför många sociologiska begrepp såsom postmodernism och dylikt, menar jag att ett individualiserat samhälle med val och möjligheter i vart enda gathörn sannolikt ger attityden att det är lätt att enbart se till sina egna framgångar och därmed se ned på människor som inte "lyckats" lika bra. Slutsatsen av den här texten får bli: 90-talisterna kommer att ha haft det bättre än många föregående generationer på vissa sätt, t.ex. vad gäller materiella ting. 80-talisterna kanske bli den generation som tog SMS-lån för att kunna ge sina barn en egen mobiltelefon. Hur som helst tror jag att 90-talisterna (ursäkta upprepningen) kommer att skilja sig markant från tidigare generationer, precis som min generation (80-talisterna) gjorde osv. (jag vet att det är en grammatisk dödssynd att avsluta en mening med "osv." Kanske är inte en parentes så mycket bättre, men kanske ett gäng punkter och ett frågetecken...?)