Epilog
"Ett tunt täcke av snö hade lagt sig, och lika fort som fotspår i snön försvann, lika fort förpassades minnet av Ediths existens till det svårfattliga av en enda människas vandran på jorden. Minnen som sparats i en människas hjärna, tänkta tankar och insamlade intryck, hade nu raderats för evigt ur tidens gångna bana. Endast en människa hade vetat om dem, och så skulle också förbli. Edith rådde ingen människa på, och hennes liv var bara ett bland miljarder människors liv som levts eller liv som skall komma att levas. En gång skall ingen veta om att hon delat luften med allt annat levande och ingen skall veta om de tårar hon gråtit eller de tankar hon tänkt, för det skall inte spela någon roll. Tiden stoppar inte sig själv, ty tiden går parallellt med alla människors liv och så skall också ske, tills ingen människa längre känner till dess existens."
© 2009