2009-04-29 | 23:26:02
Massa tankar om allt annat än uppsatsen min...
Ibland, ibland tror jag att han ska säga att han vill ha mig tillbaka! Sitter och väntar på den där lilla kommentaren som ska ge mig lite hopp :-(
För övrigt sitter jag med näsan i massa böcker och funderar på hur jag ska binda ihop de trådar jag har hittat till en ca 15 sidor lång uppsats(!!!) Jag vill inte längre! Aldrig mera något sådant här... Det känns som att man har så höga krav ställda på sig, fast det "bara" är en B-uppsats. Jag vet att jorden inte går under ifall jag får ett U, men samtidigt vill jag göra bättre ifrån mig. Jag vill egentligen inte gå en hel utbildning utan att lyckas åstadkomma ett enda VG. Det känns så... misslyckat och så typiskt mig. Mina barn ska minsann bli MVG-barn; inte för min skull utan för deras egen skull. Men samtidigt ska jag inte ställa så pass höga krav på dem att de sätter sitt egenvärde på sin prestation i skolan. Jag vill hjälpa dem att inse att de KAN få bra betyg och klara sig bra i livet samt att det är roligt att lära sig saker...
Förhoppningsvis kommer mina barn slippa gå i den skola Jan Björklund vill skapa. Det är för mig oförståeligt hur en före detta militär kan bli skolminister. Har han någon pedagogisk utbildning? Knappast - bara en kass människosyn. Vill Fp få tillbaka den skola som det tog så lång tid att avveckla? Och som de flesta med pedagogisk utbildning anser som förkastlig.
Jag hade en sådan lärare - som var skolad enligt den äldre lärosynen. Jag klarade mig dock bra, för det mesta åtminstone. Dock vet jag inte om alla andra tyckte han var så bra alltid. Jag minns särskilt idrotten, den var inte särskilt kul alltid. Var man dålig på något vis var han inte tyst om det inför resten av klassen. Det var hemskt. En gång skulle han ha alla till att hoppa över en ganska hög plint. Jag var inte särskilt stark i armarna så jag misslyckades hela tiden. När alla andra klarat det, var det bara jag kvar. Det kändes väldigt förödmjukande att misslyckas inför alla skrattande klasskompisar.
Varför lyssnar de inte på de som vet bäst - lärare och forskare. Skolan är ett brännande ämne, och många anser sig ha tolkningsföreträde på lärarnas arbete just för att skolan är något som rör de flesta - barn, ungdomar och deras föräldrar. Men vilka vet bäst egentligen? Lärare, politikerna, eleverna eller föräldrarna?
Jag veeeeeet att jag inte är lärarstudent längre, men den uppfattning jag fick under den korta tid jag gick den, är att den är precis som den är beskriven bland somliga; flummig. Kan inte minnas att vi fick någon egentlig undervisning som var baserad på vetenskapliga studier. Det är väldigt beklämmande egentligen. Mycket gick ut på att vi skulle uttrycka våra egna åsikter om ditten och datten. Men varför i hela friden finns då lärarutbildningen? Om lärarutbildningen går ut på detta, vore väl sunt förnuft det som gjorde en bra lärare?! Eller? Vad vet jag egentligen....? Bara min åsikt.
(Mycket rör sig i det här huvudet. Typ allt annat än uppsatsskrivande...)
0 Kommentarer