En stund på jorden

...är en blogg jag brukade tycka vara en läsvärd modeblogg. Men nu? Nu är det en blogg om hennes unge typ, och inte att förglömma; "creme", "marint" och "skyhöga klackar". Så fruktansvärt pretentiöst att jag mår dåligt av att läsa vad människan skriver. Men det värsta är, att hon tjänar pengar på detta.
Som den introverta person jag är, börjar jag funderar på om det är den "svenska avundsjukan" som tagit ett grepp om mig eller om det är något annat som gör att jag irriterar mig på sådana här saker? Typ som det här: "Idag har Jolie invigt sin nya, fina stol från Svanshop. Vi valde den vitlaserade med persikofärgad dyna. Jolie såg riktigt maillig ut och verkade trivas. Ska ta en bild när hon sitter i stolen någon dag :-)". Men alltså.. vem bryr sig? I vilken utsträckning är den är sortens individualism nödvändig? Ingen skulle jag säga. Saken är den, att alla älskar sina barn, men ingen älskar någon annans. Så vem bryr sig om att någon vilt främmande person basunerar ut allt om sin unge i en blogg? Just det, ingen. Och personligen skulle jag aldrig göra något sådant om jag hade barn.
Mina föräldrar är tydligen av åsikten att barn finns, men har ingenting viktigt att säga. De bör liksom hålla sig i bakgrunden. Jag är inte av den åsikten, men jag skulle som sagt aldrig skriva om mina egna barn i en blogg. Nej, jag tror inte det är av avundsjuka jag tycker detta, snarare utav cynism. Och det är så mycket bättre.