En stund på jorden

Ett videoband. "Julen -91" hette det.. filmat med en gammal kamera. Obetydliga tv-program fick ersätta dessa minnen. En liten, men så betydelsefull del av vårt förflutna har försvunnit bara för att någon skulle spela in något obetydligt tv-program! Jag grät. Det var ju så onödigt! Det var det sista levande som fanns kvar av morfar, det sista som fanns kvar av hans röst och skratt. Sättet han pratade med oss barn, hans varma blick. Borta. Borta för alltid. Om vi bara fick träffa dig en gång till. Finns du kvar någonstans, eller finns du nu bara som stoft i våra minnen? Jorden du en gång gick på, som du kände och som du upplevde... jag vill veta, hur kändes det att leva som du? Kan man säga att det var orättvist att du inte fick leva längre, eller är det bara livets gång? Oavsett vilket, så är det på något vis betydelsefullt för oss att du har vandrat här.
Jag önskar verkligen jag fått lära känna dig bättre. Ibland önskar jag... nej, ingen kommer någonsin, någonsin få veta vad jag tänkte skriva, inte ens du, fast kanske vet du ändå, för du var så klok, morfar..
Saknar dig för alltid.
Anna