Arrrrrrrg
Nästa onsdag ska jag förresten på jobbintervju! Yess.. lycka till liksom.. "Ta med dig ett par referenser" :S Vilka då liksom?! Skit också... :-(
Säg sanningen istället!
Blääää. Sunt förnuft och en förmåga att inte se allting i svart eller vitt duger bättre än politiskt inkorrekthet. Varför är det så eftertraktat att inte vara politiskt korrekt?! Är det inte bara bättre att försöka få fram en bild av vad som faktiskt skulle kunna ligga nära sanningen. Det GÅR att vara ödmjuk men ändå säga sanningen!
/En något bitter och irriterad Anna
Massa tankar om allt annat än uppsatsen min...
Ibland, ibland tror jag att han ska säga att han vill ha mig tillbaka! Sitter och väntar på den där lilla kommentaren som ska ge mig lite hopp :-(
För övrigt sitter jag med näsan i massa böcker och funderar på hur jag ska binda ihop de trådar jag har hittat till en ca 15 sidor lång uppsats(!!!) Jag vill inte längre! Aldrig mera något sådant här... Det känns som att man har så höga krav ställda på sig, fast det "bara" är en B-uppsats. Jag vet att jorden inte går under ifall jag får ett U, men samtidigt vill jag göra bättre ifrån mig. Jag vill egentligen inte gå en hel utbildning utan att lyckas åstadkomma ett enda VG. Det känns så... misslyckat och så typiskt mig. Mina barn ska minsann bli MVG-barn; inte för min skull utan för deras egen skull. Men samtidigt ska jag inte ställa så pass höga krav på dem att de sätter sitt egenvärde på sin prestation i skolan. Jag vill hjälpa dem att inse att de KAN få bra betyg och klara sig bra i livet samt att det är roligt att lära sig saker...
Förhoppningsvis kommer mina barn slippa gå i den skola Jan Björklund vill skapa. Det är för mig oförståeligt hur en före detta militär kan bli skolminister. Har han någon pedagogisk utbildning? Knappast - bara en kass människosyn. Vill Fp få tillbaka den skola som det tog så lång tid att avveckla? Och som de flesta med pedagogisk utbildning anser som förkastlig.
Jag hade en sådan lärare - som var skolad enligt den äldre lärosynen. Jag klarade mig dock bra, för det mesta åtminstone. Dock vet jag inte om alla andra tyckte han var så bra alltid. Jag minns särskilt idrotten, den var inte särskilt kul alltid. Var man dålig på något vis var han inte tyst om det inför resten av klassen. Det var hemskt. En gång skulle han ha alla till att hoppa över en ganska hög plint. Jag var inte särskilt stark i armarna så jag misslyckades hela tiden. När alla andra klarat det, var det bara jag kvar. Det kändes väldigt förödmjukande att misslyckas inför alla skrattande klasskompisar.
Varför lyssnar de inte på de som vet bäst - lärare och forskare. Skolan är ett brännande ämne, och många anser sig ha tolkningsföreträde på lärarnas arbete just för att skolan är något som rör de flesta - barn, ungdomar och deras föräldrar. Men vilka vet bäst egentligen? Lärare, politikerna, eleverna eller föräldrarna?
Jag veeeeeet att jag inte är lärarstudent längre, men den uppfattning jag fick under den korta tid jag gick den, är att den är precis som den är beskriven bland somliga; flummig. Kan inte minnas att vi fick någon egentlig undervisning som var baserad på vetenskapliga studier. Det är väldigt beklämmande egentligen. Mycket gick ut på att vi skulle uttrycka våra egna åsikter om ditten och datten. Men varför i hela friden finns då lärarutbildningen? Om lärarutbildningen går ut på detta, vore väl sunt förnuft det som gjorde en bra lärare?! Eller? Vad vet jag egentligen....? Bara min åsikt.
(Mycket rör sig i det här huvudet. Typ allt annat än uppsatsskrivande...)
Tomhet...
Jag är seriöst dödstressad över min B-uppsats som det är tänkt ska vara på sin sluttamp just nu. Jag har knappt kommit någon vart alls - och varje gång jag blir så här stressad, får jag inget gjort därför att jag bara sitter och tänker på hur jävla stressad jag är samt hur mycket jag har att göra :-S Men men... dags att sätta igång, jorden går inte under ifall jag får U en gång! Sådant går alltid att komplettera...
Så istället för att sitta här och skriva, ska jag gå ut i solen på stan! Har inte köpt en klädtrasa än så länge *stolt*. Avskyr att shoppa på Gina Tricot när det är löning.. alla fjortisar sliter verkligen i allting.. dahh.. jag är väl kanske inte mycket bättre själv hehe..
Kram kram!
Knas
Inatt vaknade jag av min knasbollskatt, Hans, som satt på min ena kudde och nosade i mitt öra. Jamade gjorde han också.. varför, liksom? Hehe.. men han är så söt så! Även om han är lite trög ibland :-P
Knaaaas-katt!
Vid 24:00 kommer ju csn. Jippie! Alla räkningar ska betalas med stört så att jag vet vad jag har att röra mig med till nästa utbetalning. Sedan ska jag öppna en matkassa också.. Hej ansvar! Hej mognad!
Hej modeblogg?!
Den här klänningen ska jag beställa från Asos. Den är nedsatt till 188 kr! :-) Så söt och fin är den. Har spanat in den ett tag. Undrar varför den är nedsatt egentligen, för den finns i blått också, och den är inte nedsatt?
Hm.
Bara som en parentes!
Update: Jag hade visst fel.. tjejen hade någon hormonförändringar och järnbrist. Tjaaa.. jag borde känt igen det :-P Snart är det två år sedan jag fick min medicin för låg ämnesomsättning. Borde egentligen äta alla järntabletter jag fick utskrivna också. Men det tar emot, man mår inte så bra av dem... men men..
Såja.
Även om jag bemästrat situationen bättre än jag trodde jag skulle göra, känns det bitvis tungt. Jag äter mindre och har ingen matlust... dessutom påminner så mycket saker mig om honom :-( Att skriva en B-uppsats just nu är inte något jag har någon som helst lust med just nu, men jag måste....
Jaja, nu ska jag väl fortsätta med uppsatsen...
/Anna
.....
Jag tänker inte skriva att jag aldrig ska bli kär igen, för rent intellektuellt fattar jag att det kommer fler chanser. Men just nu känns det så jävla surt och jag är sjukt ledsen. Jag klarar av att vara vaken och göra andra saker än att ligga under täcket och tänka att världen gått under, även om det känns som att den värld jag så länge velat bli en del av tagits ifrån mig, precis när jag lyckats äntra den. Det är väl i och för sig inget som säger att jag inte kan ta del av den nu, men det gick ju så bra ett tag.. jag levde upp... Nu har jag kanske självförtroende att gå vidare, jag vill tro det åtminstone..
Jag kommer aldrig mer kunna äta kladdkaka utan att tänka på den dagen, på gott och ont.
/Snyftisen
Bitterljuvt
Ett citat
Anna säger:
ja så nu mår jag lite ledset
Daniel säger:
det kan jag förstå, men jag ska gå och lägga mig nu
Oslagbart. Det är fysiskt möjligt att skratta även om hjärtat är trasigt.
Jaa..
Hej igen, typ....
Nu var det verkligen längesen jag skrev här. Men det har hänt så mycket saker att inspirationen till att skriva deppiga inlägg försvunnit. Jag har ingen aning om min blogg var intressant förrut, men just nu känns det som att jag borde börja hitta andra ting att skriva om och försöka hitta tillbaka till förnöjelsen i att skriva ett långt inlägg, men utan depp (dock inte utan ironi och cynism). Jag tycker ju om att skriva, och jag vill inte tappa bort den delen av mig själv :-)
Idag var jag på stan en stund med en kompis.. det var trevligt då det var längesen jag träffade henne. Det är mycket folk som ute nu när det är vårsol och varmt, vilket är aningens jobbigt ibland eftersom man måste kryssa mellan tjocka whittrash-tanter och alkisar typ, så är det iallafall av någon anledning i den här stan. Fråga mig inte varför det finns så många av dessa typer i denna stan (jag har en teori men jag vågar inte skriva den här då den inte är fullt politisk korrekt haha)
En annan sak som jag tyckte var oerhört beklämmande idag var när jag gick förbi ett gäng "politiskt" aktiva av något slag. De stod där med fanor med någon symbol på som jag aldrig sett tidigare. Det hela kändes mycket suspekt och när jag såg vad som stod på deras flygblad insåg jag att de var nazister. Otäckt, speciellt som majoriteten av de som delade ut flygbladen var småkillar i 15-årsåldern. Mycket beklämmande tycker jag.. blev ledsen i hjärtat för deras skull, för att de inte inser att de främst skadar sig själva. Jag hoppas de tar sitt förnuft tillfånga någon dag, och inser att de har en egen identitet och inte behöver ansluta sig till en sådan grupp för att känna sig accepterade, för det är vad jag tror att de flesta unga vill som på ett eller annat vis går med i politiska rörelser av liknande karaktär eller subkulturer och dylikt.
...Så till sist tänker jag avsluta med den här bilden: