En stund på jorden

Jaha, nu sitter jag här, trots allt. Det trodde jag inte när jag började jobba igår, vid 19:00, jag kände mig helt konstig och ville bara gå hem och sova, orka jobba till 05:00? Men den bedriften har jag ju som sagt lyckats åstadkomma! Det blir iaf en del pengar för besväret, tack och lov. Jag fick junilönen den 25:e juli - 4500:- Jippie! Dem ska jag sätta sprätt på imorgon, för då tänker jag åka till stan och shoppa loss, lite grann iaf.. behöver nya jeans och sådär..
Men en sak är jag säker på; jag tänker aldrig mer jobba på posten. Punkt. (Läs: jag vill inte jobba på posten, jag är glad om jag slipper men tacksam för pengarna.) Hihi.. ska försöka få tag på någåt annat nästa år, men tills dess; håll ut :-)

Jag har funderat på en sak; hur vet man att man älskar någon, och hur vet man att man bara håller av någon? Det finns några personer i min närhet som andra säkert tar för givet att man automatiskt älskar bara för att de står en nära. Men jag gör nog inte det... jag håller nog bara av.
När jag tänker efter, så finns det inte så många personer jag kan säga att jag älskar, eller ens har älskat. Det är mina närmaste, resten skulle jag klara mig utan, iaf för tillfället, men hur tusan ska jag göra när de andra inte finns kvar..
Det finns många jag saknar, men jag kan inte säga att jag älskar dem. Bara några. Fast å andra sidan är jag kanske inte den mest älskade personen heller - svår att känna, svår att älska? Ja, så är det nog..i mitt fall...